Idag släppte punkt.se 2011 års upplaga av rapporten ”Svenskarna och Internet”, och man kan konstatera att Snolooken.se inte kunde ligga mer rätt i tiden. Sno lookens viktigaste målgrupper är kvinnor i åldern 16-35, och dessa är otroligt aktiva på bloggar. Bland 16-25 åringarna läser 79% bloggar någon gång, och hela 36% gör det dagligen. I gruppen kvinnor 26-35 år är motsvarande siffror 70% och 26%. En stor andela av dessa är dessutom aktiva och skriver i egna bloggar.

I gruppen kvinnor 12-15 år är siffrorna ännu högre: 86% läser bloggar någon gång och 52%, över hälften, gör det dagligen. Det är rimligt att förvänta sig att denna vana följer med kvinnorna när de blir äldre, och Sno looken har en växande marknad att se fram emot.

Här kommer en sammanfattande post om mina fem regler för twitter som jag precis Twittrade ut. Jag vill göra en disclaimer att alla har rätt till sitt eget Twitter, men det är såhär jag ser det:

1. Man ska inte läsa ifatt. Det som är intressant överlever i egen kraft genom retweets. Gör regelbundna nedslag i flödet.
2. Svara på tilltal, åtminstone från de du följer. Hinner du inte svara, så följer du för många.
3. Inse att du har en personlig bubbla. Du följer sannolikt en homogen grupp människor, som inte representerar hela Twitter.
4. Du behöver inte vara privat, men var för all del personlig. Hur du förhåller dig till ämnen är din förädling av mitt flöde.
5. Twitter handlar om informationsförädling. Retweeta det som är bra, och tänk på att du har ett ansvar mot de som följer dig.

Man kan nog utveckla resonemangen rätt mycket, men de är skapade som tweets och begränsas därför i längd.
Jag blir väldigt glad för kommentarer, både här och på Twitter!

Vilda Västern, en tid i USA:s historia som karakteriseras av laglöshet, burdust uppträdande och ständiga konflikter samtidigt som det rådde en spirande nybyggaranda, en känsla av oupptäckt mark. Vem som helst fick bygga, kreativiteten flödade. Det som inte fanns till hands fick man själv tillverka. Människor vallfärdade till det nya landet drivna av stora drömmar, envishet och nyfikenhet.

I vår tid då stora delar av jordens yta redan är uppodlad och inmutad uppstod behovet av ett nytt begrepp – virtuell mark. En ny värld bredde ut sig av närmast obegränsad storlek där förflyttning sker med ljusets hastighet. Science fiction och fullständigt obegripligt för alla som inte var tillräckligt unga för att ännu inte ha hunnit bilda sig en fast uppfattning om hur saker och ting ska vara. Som blixten som klöv Mattisborgen mitt itu, bildades ett helvetesgap mellan unga och gamla, mellan traditionella medier och nya. Bara den som ville öva sig på att inte vara rädd vågade sig på att försöka överbrygga denna klyfta. De som hamnat i lägret som förväntades bygga på den virtuella marken fann sig snart inte ha något annat val, hur svårt det än verkade, och satte förvirrat igång med just detta.

Till en början var det lätt att sälja in den enorma potentialen, hela marken sades vara översållad med guld, det var i princip bara att sticka ned spaden och gräva. När det sedan visade sig att guldet nog var något mer svårtillgängligt sprack bubblan och drömmarna. Man ville så mycket och allt skulle gå så snabbt. Det nya lägret kunde inte lära sig av misstagen det gamla redan gjort, budskapet försvann helt i dimman som ständigt hovrade över klippskrevan mellan lägren. Att bygga nytt går aldrig fort, inte på den virtuella marken och inte på den reella. Ett dystert lugn lade sig över nejden. Men så var det någon som hittade guldet, massvis med guld. Myten var sann! Hoppet började åter spira, i något mer sansad version den här gången.

Kring de populära stråken växte barer och allehanda ljusskygg verksamhet upp. Svordomarna ekade mellan de virtuella husväggarna. Den som gav sig in i leken fick leken tåla och de som lyckades kravla sig lite högre upp i den sociala hierarkin var de som både var bra på att ta emot smällar och att själva utdela dem. I detta laglösa land var det vinna eller försvinna som gällde. Ingen kunde egentligen säga vad som var rätt och vad som var fel.

En dag kommer vi att kunna berätta för barnbarnen att vi var med då, då när internet var ett laglöst land och vem som helst kunde muta in sin lilla ruta och börja bygga. Då underliga fluktuationer i kaosväven gjorde att det ibland drog in våldsamma mängder besökare utan att någon ens förstod vad som hände, som en flod av guld som plötsligt sveper in över nybyggarlandet. Storögt kommer de betrakta oss när vi berättar att vi var med då, under denna märkliga tid i mänsklighetens historia.